Så blev det då dags för den riktiga födelsedagen! Den blev ganska märklig men fick en riktigt kul avslutning. Med märklig menar jag att den sedvanliga sovstunden på förmiddagen slog alla rekord. Han somnade vid tio som är ganska normalt och var på väg att vakna strax innan halv tolv, som också är normalt, men det gjorde han inte. Det lät som om han skulle vakna men han fortsatte blunda och kom inte upp förrän klockan ett! Dessutom kändes det som att han fortfarande var trött också. Alltså var vi sent iväg på eftermiddagen och när det var dags att sova igen hade klockan blivit fyra. Tack och lov funkade denna sömnen bättre för nu vaknade han som en solstråle och Josefin som var hemma ganska tidigt kunde vara med och fira lite kalas med tårta för oss och några paket till Anton.
Jag vet inte om vi gjort en fördelning av våra sysslor nu när Josefin börjat jobba men igår och idag så har hon tagit hand om Anton när hon kommit hem och fixat lite lek och nattningen. Det kanske fortsätter så men det är inget vi än så länge kommit överens om. När han lekte idag så gjorde han något riktigt kul. Ständigt hittar han nya ställen att sticka fingrarna i precis som att han ska slicka på allt så idag stack han fingrarna i skruvhålen på lekparkeringsgaraget och drog upp dem så att det ploppade. Det lät verkligen jättekul så jag förstod honom men mamma tyckte han skulle sluta för att han kunde bryta fingret ifall han ramlade. Jaja, det är väl så våra roller ska fördelas antar jag och är det inte värre än detta överlever vi nog alla tre.
Publicerad: 2009-03-31 22:51:00
Det som är jättesvårt nu när Anton förflyttar sig hela tiden och så klart ska vara med just där jag är, det är att kunna gå på toa eller att duscha till exempel. Jag bara undrar hur man egentligen ska bära sig åt? Att gå på toa är väl ganska enkelt för han får följa med in och som tur är så är han ju väldigt förtjust i tvättmaskinen och torktumlaren så där kan han stå och fingra en bra stund. Och sätta igång torktumlaren också för den delen. Sen har vi ett gäng tidningar på golvet som han river i och flyttar fram och tillbaka. Men om jag råkar sitta lite för länge så kommer han så klart till mig och börjar gå runt omkring och ska försöka lyfta på sittringen. Det känns lite sådär kan jag tycka...
Eftersom Josefin varit hemma en del så har jag försökt duscha då så att hon kunnat hålla lite koll på honom men det har hänt att jag fått klara det själv. De få gångerna hittills har jag flyttat Josefins gamla hage så att han kunnat stå i den och titta in i duschen så att han ser mig. Det har funkat alldeles utmärkt förutom att det känns lite bökigt att flytta den dit för det "lilla". Idag provade jag en ny variant som inte känns helt säker än men kanske. Vi har duschen precis bredvid Antons rum och jag kunde alltså spärra av med några kartonger så att han bara kunde gå från sitt rum till den lilla toan. Just idag behövde jag inte direkt oroa mig för vad han gjorde för så fort jag öppnade dörren till toan så var han där och det enda andra han var intresserad av var att försöka flytta kartongerna utanför för att kunna komma åt vagnen och rulla på den och ta på hjulen. Men jag bara undrar alltså: Är det så här det ska vara nu för att ha koll på läget? Nu kommer jag ju att få klara det själv hädanefter också eftersom Josefin har kommit ut på uppdrag och inte kommer att vara hemma om dagarna alls längre.
Publicerad: 2009-03-30 21:47:00
Även idag blev en ganska skön start på dagen och vi klarade av frukost i lite lagom takt och började fixa med lunchen vi skulle bjuda på för Antons födelsedagskalas. Det kändes som att vi hade gott om tid tills jag konstaterade att klockan inte alls var det vi trodde. Det har ju blivit sommartid inatt! Alltså blev vi snabbt av med en timme och kände oss helt plötsligt lite stressade. Antons sovtider blev också lite rubbade nu eftersom han inte direkt har stenkoll vad sommartid är men faktum är att han tog det på rätt sätt och somnade perfekt enligt sommartiden och sov dessutom över en och en halv timme. Vi hann med det mesta ganska bra men när min syster kom lite innan för att leka med Anton lite så hade Josefin fortfarande nattlinne på. Men så hade hon också fixat med tusen grejor för kalaset!
Till tolvslaget kom resten av Antons gäster och Anton var i toppslag utsövd som han var. Fast att det blev många personer så var det inga problem och i vilket fall som helst så var det också många som kunde ta hand om honom ifall något hände. Inte minst så skulle ju Max och Jacob vara kloss intill precis som vanligt.
Så klart blev det en hel del presenter på denna första födelsedagen för vår lille kille.
Återigen kan jag bara fascineras av stilen Anton har när han sover. När jag var inne och tittade till honom så snurrade han runt som vanligt och då hamnade han även på magen med båda benen uppdragna så att baken sticker ut rakt upp. Och det gör han alltså sovande!
Publicerad: 2009-03-30 20:46:00
Idag fick jag en riktigt skön sovmorgon till efter sju eftersom Josefin inte kunde somna om och därför tog Anton och gick upp när han vaknade sedvanligt vid sextiden. Så det blev en skön dag på vad som skulle bli en lördag som inte är så vanlig längre. Vi hade lite ärenden att uträtta på stan så vi var däruppe redan vid öppningsdags och körde slalom mellan butikerna. Tiden går så klart fort så lunch blev det på Hansa till Antons förtjusning. Massor att kolla på och prata med så det är inte lätt att pricka in mat i munnen på honom under tiden.
Vi fortsatte strövtåget under eftermiddagen och avslutade med en fika och var således inte hemma förrän fyra. Det var väldigt länge sedan som vi hade en sådan långdag på stan men det var riktigt roligt inte minst för att Anton är en sån spexare och flirtare. Resten av dagen/kvällen blev kanske inte lika käck med lite förberedelser inför födelsedagskalaset imorgon men jag hann i varje fall att kolla in en del av VM-kvalfotbollen på TV.
Publicerad: 2009-03-28 23:43:00
Tro det eller ej men nu är faktiskt första gången som det infunnit sig lite trötthetskänsla på att skriva. Jag vet inte vad det kan bero på men en anledning är kanske att det inte finns några korta spontanstunder vid datorn om dagarna just nu. Jag tror dock att det är övergående och kommer förhoppningsvis bli bättre ju mindre vi har att fixa i lägenheten för att komma i ordning.
Dagens begivenhet var vårt besök på öppna förskolan. Men eftermiddagen var inte bland de bättre i unge herr Perssons liv så det blev en del ledsna miner där bara någon kom och satte sig lite för nära. Men det verkar som om han tycker om musiken för att sitter tyst och leker men är så där lagom nonchalant så att han inte tittar på Karin som spelar och sjunger.
Vi har sett att han upptäckt musik på ett mer medvetet sätt nu. Han har ett par leksaker som spelar en melodi automatiskt och så fort jag eller han själv trycker på rätt knapp sätter han igång att gunga fram och tillbaka ill musiken. Står han upp så kan han ibland till och med tänkas gunga lite i benen och dansa på så sätt. Favoriten är nog piratskeppet med tre olika melodier men pianot utan svarta tangenter som har åtta inprogammerade låtar brukar funka också.
Publicerad: 2009-03-28 00:19:00
Jag har tidigare skrivit att Anton kan vissla men även en stolt pappa får antagligen erkänna att det kanske trots allt inte var helt medvetet från Antons sida. Nu är jag inte riktigt lika säker på det längre. Faktum är att det händer ganska ofta att han gör det och han till och med härmar mig eller Josefin ifall någon av oss visslar. Jag tror att han har fortsatt göra det för att det är ett roligt ljud ungefär som "att köra bil" så nu är han definitivt medveten i varje fall. Sen återstår det kanske att se ifall han kommer att kunna vissla när man ber honom om det om ett år eller så.
Fast att det inte är Våffeldagen förrän i morgon så tänkte vi tjuvstarta lite och göra några här hemma, inte minst eftersom vi inte hinner imorgon. Så smeten var klar, järnet varmt och insmörat - då gick strömmen! Ganska snart konstaterade vi att det var riktigt mörkt i kontorhusen intill och i byggkranen här utanför hängde en lång betongbalk fem våningar upp och fem meter ovanför där den skulle ligga. Vi väntade lite men eftersom Antons middagstid närmade sig så fick jag fundera ut något alternativ hur han skulle kunna få varm mat. Som tur var kunde vi gå hem till min mor och utnyttja hennes kök. När vi baxat ner vagnen för alla trapporna och kom ut så fick jag reda på att det var de duktiga killarna som äntligen håller på att ordna till den riktiga gatan utanför vår trappa som varit lite hårdhänta med grävskopan och klippt av den lilla kabeln. När vi kom tillbaka hem ett par timmar senare så var strömmen tillbaka och det hade den tydligen varit nästan i samma ögonblick som vi gick.
Publicerad: 2009-03-27 23:52:00
Idag blev det lite semester äntligen då. Josefin ville så klart kolla i lite affärer så vi strosade runt och kollade efter lite små inredningsgrejor till både oss själva och till Anton. Ganska snabbt hamnade vi på Vete-katten för en tidig fika. Det passade osedvanligt bra eftersom de har en liten innergård där Anton kunde ligga och sussa i vagnen medan vi njöt av kardemummabullen och läste. Efter ytterligare affärer så passade vi på att smita uppom Josefins kontor och äta vår lunch samtidigt som Josefin kunde klara av en jobbintervju.
När Anton tog sin eftermiddagslur så drog vi oss mot Gamla Stan där de förberedde för skidsprinttävlingen runt slottet. Och minsann såg vi Thomas Wassberg i en snömaskin som la ut snön för spåren. Han har ju varit aktuell igen i det väldigt trevliga programmet Mästarnas Mästare. En dag i Stockholm går fort för det mesta så det var bara att ge sig mot hotellet igen och efter vi fått ro i Anton så blev det hämtmat igen och stillsamt i den lilla hotellsoffan.
Publicerad: 2009-03-18 23:04:00
Anton hade show i frukostmatsalen idag också och frågan är vem av oss som egentligen tyckte att hotellfrukosten var bäst? Vi som åt av den eller Anton som spexade på? Josefins hade sin andra och sista kursdag så vi skulle iväg på besök idag också.
Ännu tidigare än igår gick vi till tunnelbanan och skulle åka iväg mot Tyresö. Ganska snart konstaterade jag att det var bra att vara i god tid för jag fick nog åka de flesta av hissarna som finns på T-centralen. Det blev nog fyra stycken innan jag var på rätt plattform och alla luktade lika illa. Anton var nog lika glad ändå för att han fick åka så mycket hiss. Det blev inte sämre av att få åka tunnelbana sedan, lite mer hiss och slutligen även buss. Snacka om lycka för denne lille man! Det gjorde också att han var bra trött när vi steg av vid Tyresö kyrka för att gå den sista biten hem till min kusin Eva med familj. Anton slocknade direkt och slapp höra mig svära över de sega uppförsbackarna längs landsvägen som jag var tvungen att forcera. Tyresö så långt ut är ju inte direkt en förort à la Rågsved utan vi hade hamnat på landet helt enkelt. Så de ganska bekväma 5 km jag sett fram emot blev istället lite jobbiga med alla backar som jag skulle över. Å andra sidan så tog jag det ganska lugnt och var framme efter en timme ungefär och då tyckte också Anton att det var okej att vakna. På vägen hade jag också passerat där en kollega från min tid på AstraZeneca i Södertälje bor men tyvärr var ingen hemma.
Väl framme så fick Anton direkt en lekkamrat i Albin som tvunget ville kramas och leka närgånget med Anton. Det var inget vidare poppis eftersom matklockan var på väg att ringa så det blev lite gnäll och gråt. Och som alla två-åringar så ville så klart Albin visa upp sig lite också så det blev ganska bra fart på allt när vi kom. Även här sprang så klart tiden iväg efter vi ätit lunch. Småpysarna fick mycket fokus men båda sov lite under eftermiddagen så vi andra hade lite tid att prata i varje fall. Dock blev det lite snabbt att Anton fick välling strax innan vi gick för att han skulle stå sig tills vi kom tillbaka till hotellet. Nu slapp jag gå samma väg tillbaka utan fick istället skjuts in till Tyresö centrum så att jag skulle slippa byta buss. Det gick för övrigt inga bussar alls därutifrån på helgerna så visst var vi på landet. Allt som allt en skön utflykt till en del av "Stockholm" man antagligen aldrig hade åkt till annars.
Idag hann vi tillbaka innan Josefin kom fick till och med ordnat med värmning av Antons mat i receptionen. Den slank ner men antagligen behövde ett och annat intryck bearbetas för det var jättesvårt att somna för Anton och därför fick vi dröja med kvällens hämtmat. Vi somnade gott i varje fall!
Publicerad: 2009-03-18 22:51:00
Dagen började med en fin hotellfrukost och Anton var igång på direkten. Han vinkade och gjorde miner till en fransyska som pratade med honom och vinkade tillbaka. Inte minst skrattade hon så hon nästan grät åt hans miner.
Anton och jag lämnade Josefin när det var dags att sova så att hon fick förbereda sin kurs och vi styrde kosan mot Kungsholmen. Det var nämligen inplanerat ett besök hos Patrik en gammal friidrottskompis och senare även LTH-kompis. Så efter en dryg timme på Kungsholmen där jag lyckades att hamna på helt fel sida av ön så hittade jag rätt till honom när det började bli dags för Anton att vakna.
Vi fann oss väl tillrätta båda två med som vanligt en del att ventilera för Patrik och mig men hans bättre hälft Merete och deras Tine fick också vara med på ett hörn. Anton lekte lite med Tines saker och hon var så försynt att hon inte tog de ifrån honom fast att hon ibland var lite rädd för att de skulle gå sönder. Hon är fyra år så det skiljer kanske lite mycket för att de ska kunna leka ihop men hon tyckte det var roligt att få besök. Och Anton har verkligen ändrat sig igen om okända människor för han gick glatt till både Patrik och Merete när vi väl bara varit där en stund.
Tiden sprang så klart iväg fort så jag fick gå ut och gå en liten runda med Anton på eftermiddagen för att han skulle sova och när vi kom tillbaka så fick han stå i deras hall och så skulle vi se hur länge han fortsatte sova. Tro det eller ej så låg han kvar en halvtimme inomhus och det har aldrig hänt tidigare. Å andra sidan har vi knappt vågat försöka heller men det var skönt att han fick sova så pass länge. Det gjorde att vi faktiskt var kvar ända till 6 och vi kom till och med tillbaka till hotellet efter Josefin.
Kvällen kunde vi sedan avnjuta med mat från Kungshallen, lite vin och en stor portion melodifestival. Och Josefin var helt övertygad att det måste blivit fel när Malena Ernman fick de högsta poängen av folket. Jag tror jag suckade mest även om jag inte tycker att La Voix är den sämsta låten i den skaran. Bäst var Sarah Dawn Finer!
Publicerad: 2009-03-17 22:53:00
Trots otursdag så hade vi bestämt att vi skulle flyga till Stockholm. Det känns lite konstigt på något sätt att ta semester fast att jag redan har det eller att jag liksom sticker ifrån plikterna som om de bara finns på hemmaplan. Nu var det inte så att det var en planerad semester för oss utan Josefin ska hålla kurs under helgen och så åker vi andra två med som sällskap. Det gick väldigt bra för Anton att flyga och för säkerhets skull fick han lite välling när planet lyfte för att undvika tryckförändringar i öronen. När planet gick ner så sov han istället. Han passade i varje fall på att charma flygvärdinnorna och han fick ett litet mjukisdjur av dem.
{photo1}
När vi hade plastat av vagnen så tog vi Arlanda Express in till stan och då var han lika charmig då så han fick ett leksakståg av konduktören. Han fortsatte i samma stil på hotellet och när vi träffade en av Josefins kolleger över lunch på Centralbadet. Jag tog Anton på en långpromenad när han skulle sova och sen gick vi alla tre till Åhléns för att bland annat fika lite. Gissa vem som flirtade med omgivningen?
Anton fick leka lite på hotellrummet sen innan det var läggdags i barnsängen vi fått in. Vi har visserligen en "minisvit" men det var inte riktigt lika lyxigt som vi tänkte. Det är ett lite större rum helt enkelt så vi får vara lite tysta när Anton lagt sig. Nu har han för övrigt fått klart för sig hur man leker med bilar som är lite mindre och passar bra i handen. Han kör fram och tillbaka och gör till och med lite motorljud med tungan ibland.
Publicerad: 2009-03-17 22:35:00
Anton har hittills bara träffat doktorn när det varit i samband med någon kontroll till exempel redan på patienthotellet efter förlossningen eller tiomånaderskontrollen som ska kolla vissa färdigheter. Idag var det dock dags för det första riktiga besöket hos en doktor även om det inte var för att han blivit sjuk. Vi upptäckte nämligen ganska tidigt att han skelar lite och det tyckte de på BVC också och alltså fick vi en remiss till en ögonläkare. Så jag spatserade iväg på en långpromenad till UMAS och Anton sov på vägen. Det blev lite upp-och-nervänt med tider eftersom vi skulle vara där precis vid lunchdags men han fick lite frukt när vi kom dit så han skulle stå sig tills vi kom hem. Doktorn kollade i ögonen och visade lite olika tavlor och andra saker som han skulle fokusera på och flytta blicken mellan och kontentan var att han är ögonfrisk som hon sa. Faktum är att det tydligen är vanligt att man tror att små barn skelar eftersom ansiktet inte har vuxit till sig proportionerligt och därför hamnar ögonen ibland "lite snett" när man ser på ett barn och då upplever man det som om de skelar. Men det växer de ifrån när näspartiet växer till sig medan om man skelar "på riktigt" så växer man inte ifrån det.
Jag fick för övrigt en rejäl promenad igår också eftersom jag lämnade in vår bil för att byta vindruta. Vi hade ju sån tur att vi fick en spricka i den och de 1500 kronorna i självrisk vi betalade visste vi ju inte ändå vad vi skulle göra med. De hade säkert bara gått till något onödigt som gardiner eller blöjor... I vilket fall som helst så var jag uppe i stan med Anton när jag fick reda på att bilen var klar och gick sedan ut till industrihamnen där glasmästaren finns. Allt som allt var jag ute i dryga två timmar så det blev en rejäl sträcka.
Publicerad: 2009-03-12 21:49:00
Långt om länge så tog jag mig iväg till den öppna förskolan. En sak som blivit sämre när vi flyttade är att det är bra mycket längre dig härifrån. Det finns nog mer än en men den/de andra ska vara ännu längre från centrum. Denna ligger alltså vid Parkmöllan och var då bara ett stenkast bort innan men nu får man gå i riktigt rask takt i en halvtimme för att komma dit. Inte för att jag inte har den tiden men det är lite mer planering helt enkelt. Det är helt enkelt en förskola som är öppen för vem som helst och idag på eftermiddagen var det för barn upp till ett år. Jag kände väl mig lite vilse idag men Anton verkade gilla det även om han inte direkt leker med de andra barnen. Och så var det en sångstund också med ganska sedvanliga barnsånger varav några i lite uppoppad form. Vi stannade kvar en stund extra och Anton var inte trött när vi gick. Dock somnade han efter en stund på väg hem och sov sedan nästan dubbelt så länge som han brukar göra på eftermiddagen så det hade nog krävt lite energi trots allt.
Det är ganska roligt när vi tar upp Anton i famnen nu för han drar upp benen och klämmer åt om midjan med dem. Det liknar ganska mycket en apunge som blir buren av sin mamma. Dessutom försöker han hålla fast om man vill sätta ner honom på golvet. Mattan som vi köpte är han lite misstänksam mot. Först så ville han knappt krypa in på den och nu försöker han hålla sig i kanten när han kryper. Och då är den ändå ganska mjuk och inte stickig alls.
Publicerad: 2009-03-10 21:42:00
Som om inte gårdagens frosseri i våfflor räckte så vankades det kalas hemma hos Josefins mamma idag. Anton vände på sina sovtider igår eller rättare sagt skippade eftermiddagssömnen och bestämde sig för en ganska kort förmiddagslur idag. Ändå höll han humöret uppe ganska bra hos mormor och satt och betraktade som vanligt innan han satte igång och pratade en del och så klart skrattade och log. Även det tar på krafterna så han blev jättetrött och somnade efter en kort liten promenad ute. Så fick han stå på balkongen medan vi kalasade lite till. Även idag stod onyttigheterna kanske lite väl högt upp i halsen så det var skönt att ta promenaden hem sedan för att röra lite på sig.
Vi lyckades klämma in ett besök på en mattoutlet och hade faktiskt lite flyt och hittade en matta vi verkligen ville ha. Inte minst för att det var 70% rabatt gjorde att vi inte dividerade så länge. Äntligen var verkligen uttrycket för dagen för detta var nog den första riktigt snygga och fräcka mattan som vi hittat på 6-7 år och då får vi dessutom denna pangrabatt. 4000 blev 1200 kr så det var ett klipp.
Publicerad: 2009-03-08 23:01:00
Har vi nu börjat med besök så är det väl lika bra att hålla ångan uppe... Vi höjde ribban lite och bjöd på förmiddagsvåfflor på Maria & Andreas och Mia & Jocke med tillhörande fyra ungar! Dock sov lilla Ida, fyra månader, på vår balkong i stort i stort sett hela tiden. Å andra sidan höll Filippa, Hanna och Ella hov tillsammans med Anton så att volymen räckte till och blev över. Trevligt hade vi i varje fall på småbarnsföräldravis, dvs man pratade en stund om något och sprang sedan ifrån för att ta hand om sin lille och så fick man fortsätta konversationen en stund senare. Hade man tur kom man ihåg var man var någonstans.
Efter för många våfflor och ingen riktig lunch så kändes det rätt så skönt att gå ut en runda för att göra några ärenden på stan så att inte allt stod upp i halsen. Ingen fika dock! Kanske inte så konstigt. Vi kollade på lite kläder till Anton och han charmade på i samma vanliga anda när vi var inne i några affärer. Antons framsteg i att försöka gå har kommit lite längre för nu är han nog uppe i 6-7 steg när någon av oss håller honom. För övrigt avslutade vi så klart dagen med att kolla på ytterligare en deltävling av Melodifestivalen.
Publicerad: 2009-03-08 22:43:00
Ta-daa! Nu har vi haft vårt första "riktiga" besök om man räknar bort de närmaste i familjen. Vi har försökt att jobba bort allt bråte som vi kan och bara ha kvar lite oordning i kontoret och det har vi väl lyckats med. Nu var det knappast det som trots allt bestämde att vi skulle ha besök utan snarare att Lena är hemma ett tag från New York och kom hit i förrgår. En av Josefins kompisar som varit över Atlanten ett tag och som heller så nu kändes det helt rätt att hon tittade in för att se vårt nya ställe. Det var faktiskt första gången hon träffade Anton också även om det blev kort. Dessutom är hon en trogen läsare! Dagens behållning var nog annars att vi lyckades fixa bort ytterligare en del stora saker ner till källaren och helt plötsligt fick vi känna på hur bred vår hall verkligen är.
Publicerad: 2009-03-07 23:45:00
Då har jag alltså redan varit hemmapappa i en hel månad. Även om det har varit mycket flyttbestyr under tiden och fortfarande är så fort det blir lite tid över så har jag definitivt kommit in i min roll betydligt mer. Jag hade önskat att guldfiskminnet inte slog till hela tiden utan att en del tankar fanns kvar så jag kunde effektivisera lite grand i varje fall. Till exempel så ligger jag oftast sent på det med maten. Både att ta den ur frysen och/eller att börja göra den på spisen.
Jag har noterat ett litet framsteg hos Anton. Han har sedan han var pytteliten varit väldigt duktig på att sticka in armarna i respektive ärm på sin tröja när man klär på honom. Dock har så klart tummen pekat rakt ut och fastnat när handen är på väg ur tröjan. Det har han nu lärt sig att det är dumt så nu viker han in tummen i handflatan och handen åker smidigt genom hela ärmen. Hans lista blir längre hela tiden och idag hann jag precis hindra honom från att slicka på golvbrunnen inne i duschen. Det är nog en av de mer ofräschare ställena han valt trots allt.
Hur pass mycket babysnack har vi då när vi pratar med Anton? Jag antar det är lite svårare att "höra sig själv" hur mycket gulli-gull man har när man pratar med honom men det är i varje fall skillnad på om jag är hemma själv med honom eller inte. Däremot hoppas jag innerligt att jag inte låter som Josefin för då kan jag dumpa alla mina gamla rockprylar och räkna bort mig ur alla macho-led som finns. Det värsta är nog när hon säger namsi-namsi-namsi 27 gånger i rad för att han ska ta en munsbit till av maten när det börjar gå lite trögt på slutet. Så klart har vi även lite smeknamn på honom men det är inga speciellt uppseendeväckande tycker jag nog. Själv använder jag nog Plutten mest men det blir även grabben, killen och pappas påg. Mammas mest använda är troligen busekillen och gosekillen men hon säger även min älskade vän väldigt ofta.
Publicerad: 2009-03-05 10:56:00
