Den första indiska civilisationen uppstod i Indusdalen någon gång kring 2500 f.Kr och kom att bestå i nära
tusen år. Under början av 1500-talet skedde omvälvande förändringar. Portugiser och senare britter,
holländare och fransmän inrättade handelsstationer på platser längs den indiska kusten. Efterfrågan på
kryddor, siden, bomull och indigo var stor i Europa. Samtidigt, år 1526, grundades Mogulväldet i norra
Indien och det kom att dominera samhällsliv, ekonomi och religion de kommande tvåhundra åren. Under
Mogulernas maktinnehav anlades städer och storslagna byggnadsverk såsom Taj Mahal och forten i Agra och
Delhi.
Från 1840-talet kontrollerade britterna i stort sett hela landet antingen direkt eller genom furstestater.
Efter det stora indiska upproret år 1858 kom Indien att direkt underställas den brittiska kronan. Det
indiska Kongresspartiet (India National Congress/INC) bildades 1885 och blev den viktigaste rörelsen i
kampen för frihet. Mahatma Gandhis tankar om icke-våld samt hans ifrågasättande av den brittiska
kolonialmaktens legitimitet fick stort genomslag och ledde så småningom till Indiens självständighet 1947.
Vid tidpunkten för frigörelsen delades landet upp i två separata stater, Indien samt Öst- och Västpakistan
(Östpakistan bröt sig sedermera ut 1971 och bildade staten Bangladesh).
Kongresspartiet dominerade indisk politik från självständigheten 1947 fram till 1990-talet. Familjen
Nehru-Gandhi har utövat ett stort inflytande men har också fått betala ett högt pris. 1991 mördades
premiärminister Rajiv Gandhi av en självmordsbombare på ett valmöte. Han gick samma öde till mötes som sin
mor, Indira, som dödades av sina egna säkerhetsvakter 1984. Indira Gandhi hade då innehaft
premiärministerposten i nära nog obruten följd sedan 1966. Hon valdes till uppdraget strax efter det att
hennes far, Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru, gick bort 1964.
|